5 sep. 2013

...och det här med att alla kan SFI SÅ mycket bättre än SFI-lärarna

Ja, vem som helst kan ju lära någon svenska. Nästan utan att prata med personen i fråga. Man liksom bara finns bredvid den och så lär den sig svenska. Det bara händer!

Ibland känns det nästan så när man träffar andra personer. Alla kan ta ner en gymnasiekurs så att den passar personer som ännu knappt lärt sig att presentera sig själv. Det är väl inga problem?

Men det är att förminska det arbete som vi gör på SFI. Att förminska den kompetens som SFI-lärare besitter. Att bara se till det ögonblicket när eleven plötsligt hamnar på rätt plats och hittar motivationen till att använda all den kunskap som vi har varit med och byggt upp. Det är när man får sådant slängt i ansiktet som man verkligen funderar på varför man har valt yrket... Otacksamt alltså!

För att kunna lära sig ett nytt språk är det många bitar som måste falla på plats. Det är inte bara att ta in en person på SFI som har svåra upplevelser i bagaget, kanske inte kan läsa och skriva och tro att den ska vara klar att hämta upp två veckor senare. Språk fungerar inte så. Man måste ha en fast punkt. En plats att bo, en plats på förskola och allt det där andra som man måste fixa när man flyttar till en ny plats. Och det kan ta tid. Ibland möter jag elever som inte är redo att lära sig svenska, sådär intensivt som alla vill, för man är så orolig för sin familj, sin boendesituation, sina pengar så man kan inte fokusera på något annat. Man är i skolan kroppsligt men är någon helt annanstans i tanken. Det är svårt det där. När någon ska vara i skolan. Fast personen i fråga inte är redo att ta in så mycket nytt än.

Då får man försöka, och vänta, och försöka ännu mer, och prata med personerna runt eleven om andra aktiviteter, och kanske, kanske så lossnar allt det där då som vi har varit med och kämpat och byggt upp. Men personen närmast i just den stunden tar åt sig äran. För vem som helst kan göra vårt jobb. Vem som helst kan prata med våra elever.

Men när handläggaren ringer till en elev och inte kan få fram sitt budskap, då är det jag som ska förvandla det handläggaren har sagt till förståelig svenska. När det inte finns en tolk. Då är SFI-läraren bra att ha.

Det är inte ett argt inlägg. Det är bara ett inlägg apropå att en person kom och sa precis sådär till oss bara nu i veckan. Det är inte första gången. Antagligen inte sista heller...
 


1 kommentar:

  1. Ja du, det är alltid lätt att säga att svenska kan väl alla lära ut lite sådär på en höft. Särskilt väl blir inte inlärning och motivation i överfulla grupper. Vi ligger på runt 40...
    Man blir kringflyttad som en spelpjäs med nytt hela tiden. Man förväntas hinna, orka, vara kreativ pedagog, trolla med knäna. Samtidigt får man ingen uppmuntran, motiverande ord, morötter, bonusar, fortbildning/utveckling. Är det så här överallt i vuxenutbildningsvärlden? I så fall är det under all kritik. Och att facken inte gör mer är också dåligt.
    Det som gör att man står ut och står på fötterna är alla underbara lärarkollegor. En eloge till dem! Jobben växer inte på träd, visstids finns men är inget jag ger upp en fast tjänst för. Ännu...
    Tja det var lite ur hjärtat från en genomtrött SFI-lärare som egentligen är gy-lärare men aldrig får några gy-kurser.

    SvaraRadera